Att tänka på

Erfarenheten visar att det är viktigt att bli uppfångad tidigt efter hivdiagnos. Därför är det bra att redan från början informera om stödresurser. Exempel på detta kan vara samtal, terapi, stödpersoner samt information om kommande vårdbehov. Viktigt är att det görs kontinuerlig uppföljning med jämna intervaller.

Det är svårt att ta emot ett positivt besked om hiv, men det är också svårt att lämna ett hivbesked. Därför bör det finnas rutiner kring hur man lämnar svåra besked. Personal som lämnar besked bör genomgått utbildning för detta.

• Lämna aldrig ett positivt hivbesked på telefon.
• Lämna aldrig ett positivt hivbesked dag före en helg.
• Avsätt tillräckligt med tid för att kunna ta in beskedet, ställa frågor och reflektera.

Ibland måste behandlingen ändras av olika skäl. Det viktiga är att få besked om orsaken och vad skillnaden är.

Många som levt länge med hiv har ofta haft en nära kontakt med sin infektionsläkare. Läkaren har ibland varit patientens enda kontakt med vården eftersom infektionsklinikerna under lång tid tagit hand om alla hälsoproblem.

Så är inte längre fallet. I dag ska personer som lever med hiv uppsöka primärvården för allt som inte är hivrelaterat. Tanken är att vården ska bli bättre för patienten eftersom infektionskliniker är specialister på infektion och inte på alla andra sjukdomar.

Denna förändring oroar personer som lever med hiv eftersom de känner sig trygga på infektionsklinikerna och upplever att hivmedvetenheten är låg inom den övriga vården.

När man träffar sin behandlande läkare är värden som virusnivå och immunförsvar i fokus. När värdena är bra och behandlingen fungerar så förväntas man må bra. Det finns sällan utrymme att ta upp andra frågor, till exempel om hälsa.

Många nämner vikten av hälsosamtal, men det är inte alltid rutin. Därför finns det önskemål om möjlighet att förbereda sitt läkarbesök och att också få med sig ett dokument med sin hälsostatus.