För jämlik vård

På 1980-talet var hiv en dödlig sjukdom. I dag kan den som är följsam och svarar bra på sin behandling leva länge och åldras med hiv.

Personer som levt länge med hiv är nu i eller nära pensionsåldern. De är den första generationen som åldras med hiv. Det är också fler äldre som diagnostiseras med hiv. Det innebär att allt fler äldre lever med hiv.

Hiv och aids är två skilda saker som ofta blandas ihop. Hiv är ett virus som kan överföras mellan människor. Aids är ett sjukdomstillstånd som inte kan överföras, men som inträffar när immunförsvaret är så förstört av hiv att man drabbas av andra allvarliga sjukdomar.

Drygt 7 500 personer lever i dag med hiv i Sverige. Mörkertalet uppskattas till drygt 800. Varje år får cirka 450 personer i Sverige en hivdiagnos. Närmare hälften av dem som lever med hiv i Sverige är 50 år eller äldre. Med högre ålder följer också risken för samsjuklighet.

I Europa är var sjätte person som får en hivdiagnos över 50 år jämfört med en av tio för tio år sedan. Av dessa är det över 60 % som diagnostiserats sent.

Att leva med hiv medför livslång medicinering. Välbehandlad hiv, med omätbara virusnivåer, innebär att risken för överföring är obefintlig. Den som känner till sin hiv och har en välinställd behandling överför inte viruset.

Det är de som inte vet om att de har hiv som utgör en risk. Enda sättet att veta är att göra ett hivtest. Vid positivt test får man tillgång till behandling och medicinering.

Detta är ett internationellt begrepp som refererar till användningen av hivbehandling för att förhindra överföring och spridning av hiv. Framgångsrik behandling reducerar nivåerna av hivvirus så att de blir omätbara. Det finns inget dokumenterat fall av hivöverföring från person med framgångsrik behandling. I dag inleds behandling därför direkt vid diagnos.

Tidig behandling hindrar dessutom viruset från att ytterligare påverka kroppen och skada immunförsvaret. För att detta ska fungera måste det till en generös testning, speciellt vid indikatorsjukdomar för hiv som exempelvis svamp, bältros, tuberkulos och seborroiskt eksem.

De personer som lever med hiv blir äldre. Den första generationen som åldras med hiv kan ha medicinerat under många år och har med sannolikhet samsjuklighet associerad med behandling. Att allt fler äldre nu diagnostiseras med hiv hänger troligen samman med att man är mindre medveten om behovet av skydd mot hiv i nya relationer. Äldre tror inte att de kan få hiv och misstolkar symptom, vilket i sin tur leder till sen upptäckt. De tänker inte på att efterfråga hivtest.

Äldre som diagnostiseras med hiv har många gånger en sen diagnos med dåliga värden. Inom vården riskerar symptomen att tolkas som åldersrelaterade snarare än hivrelaterade. Det finns ett utbrett riskgruppstänkande som inte omfattar äldre. Därför erbjuds de inte hivtest i vården. För äldre människor har väl inte sex?

I dag finns bra hivläkemedel. Medicinerna gör att immunförsvaret inte bryts ner och om det hunnit bli påverkat byggs det upp igen. För att behandlingen ska fungera tas en eller flera tabletter varje dag. Det skiljer sig från individ till individ hur man reagerar på olika läkemedel. En del känner inget alls medan andra har stora besvär som kan vara både fysiska och psykiska. Det kan exempelvis vara huvudvärk, magont, illamående, sömnsvårigheter och blodfettsrubbningar.

De flesta biverkningar försvinner efter en tids behandling, men hos vissa kan biverkningarna stanna kvar. Eftersom livskvaliteten påverkas av biverkningar är det viktigt att minska dem så mycket det går. Ett sätt kan vara att byta sort, men ibland är det inte så enkelt. Medicinerna har blivit allt bättre med åren, men eftersom behandlingen är livslång kan även mindre biverkningar vara besvärliga att leva med.

Hiv och åldrandeprocessens påverkan är ett relativt nytt forskningsområde. Aktuell forskning visar att åldersrelaterade sjukdomar utvecklas tidigare bland personer som lever med hiv. Personer med hiv riskerar i högre utsträckning att få åldersrelaterade sjukdomar, som njursjukdom, hjärtkärlsjukdom, olika cancerformer, diabetes, osteoporos (benskörhet) eller depression.

Forskning pågår för att hitta orsak och verkan när det gäller hiv och åldrande. Livsstilsfaktorer i kombination med den låggradiga kroniska inflammationen är en möjlig förklaring.

Omätbara värden vid välbehandlad hiv är fantastiskt, men ibland kan något ändå kännas fel. Det kan vara jobbigt att höra att man mår bra eftersom värdena är bra, när man faktiskt inte känner sig bra. Livsstilsfaktorer lyfts många gånger som avgörande för fler friska år. Det gäller oavsett om man lever med hiv eller inte.

Bland personer som lever med hiv har rökstopp utpekats som en speciellt viktig faktor för fler friska år. Livsstilsförändringar kan vara jobbiga. Det är en sak att veta vad som är bra och det är en annan att veta hur man faktiskt uppnår en hälsosammare livsstil. Mycket ansvar hamnar hos individen, men ofta kan det behövas stöd för att klara en förändring.

Äldreomsorgens nationella värdegrund handlar om att alla äldre har rätt att leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. För att uppnå detta krävs att äldreomsorgen värnar och respekterar individens rätt till privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet och individanpassning.

Planeringen av morgondagens äldreomsorg måste utgå från de äldres olika behov och anpassas till fler äldre med kroniska sjukdomar samt en ökad mångfald bland de äldre. Den nationella värdegrunden gäller alla kommuner och verksamheter som utför äldreomsorg enligt socialtjänstlagen. Den är en viktig förutsättning för ett gott åldrande, men det krävs ett aktivt, kontinuerligt och långsiktigt arbete för att implementera den i alla delar av verksamheten.

Det handlar om att alla har rätt till jämlik vård, oavsett kön, religion, sjukdomsbild med mera. Hiv ska inte vara ett undantag, men inte heller förminskas.

Var öppna för att begreppet familj och närstående kan se olika ut. Tänk på att äldre har rätt till sitt privatliv och sin sexualitet. Informationsplikt gällande hiv är inte personalens ansvar.