Arbetsmaterial

Idag arbetar man för att hivpatienter ska ut i primärvården och till andra kliniker för allt som inte rör hiv. Detta är i nuläget inte helt realistiskt då nuvarande kunskapsnivå inom övriga vården inte är tillräckligt hög eller uppdaterad. Detta innebär ett orosmoment för äldre som lever med hiv. De blir närmast som försökskaniner då kunskapsläget, enligt erfarenhet och olika undersökningar, visar att det brister vad gäller hiv och åldrande. Genom att öka hivmedvetenheten även innan situation uppstår ökar vi förutsättningar för ett gott bemötande.

Om hiv idag

Idag är hiv en kronisk diagnos som i likhet med andra kroniska diagnoser kräver en livslång medicinering.

• Kan hiv idag likställas med andra kroniska diagnoser? Motivera.
• Om inte; vad krävs för att det ska bli så?

Om att känna till någons hivstatus

• Är hivstatus relevant för ett gott omhändertagande?
• Behöver hiv stå i journalen?
• I vilka situationer behöver ni veta att personen ni vårdar lever med hiv?

Angående basala hygienrutiner

• Hur följer ni basala hygienrutiner?
• Använder ni samma hygienrutiner för hiv som för andra diagnoser?

Om indikatorsjukdomar för hiv för ökad testning

• Vilken kännedom har ni om indikatorsjukdomar för hiv?
• Har ni rutiner för att ombesörja hivtest?
• Vet ni var man vänder sig för hivtestning?
• Hur skulle man på er arbetsplats kunna möjliggöra hivtestning och fånga upp hivdiagnoser tidigare?

Om att diagnostiseras med hiv som äldre

• Allt fler äldre diagnostiseras med hiv och ofta med sen diagnos. Hur kan ni göra för att fler ska upptäckas tidigare?
• Äldre har också sex?!
  • Hur tänker ni kring ålderism, äldre och sexuell hälsa och rättigheter på er arbetsplats
  • Hur arbetar ni med mångfald, kulturella skillnader och olika referensramar relaterat till sexualitet?
• Alla kan få hiv – hiv diskriminerar inte. Hur kommer vi ifrån att bara se utifrån riskgrupper vad gäller hiv?

Om att avdramatisera och normalisera hivtest

Socialstyrelsens riktlinjer säger att vårdgivaren ska ha en generös inställning till rådgivning och testning även om ingen specifik misstanke finns. Enligt smittskyddslagen är hivtestet alltid gratis för patienten. Den som vill testa sig för hiv har rätt att vara anonym. När det gäller äldre är det få som tänker på att själv be om ett hivtest. Det kan vara att man inte tror att man kan få hiv eller saknar uppdaterad kunskap.

För personal inom vård och omsorg kan det ibland upplevas svårt att erbjuda ett hivtest. Anledningen till detta kan vara olika, men det kan handla om att det är svårt att lämna ett positivt besked, att man lägger värderingar i personens sexliv eller att personen har ett riskfyllt beteende. Hur kommer man bort från detta och istället erbjuder hivtest mer regelbundet för att utesluta hiv, när det saknas annan orsak till symtom?

• Hur kan ni arbeta med att avdramatisera och normalisera hivtest?
• Hur kan man erbjuda hivtest utan att lägga in värderingar?
• Finns det möjlighet att inkludera hivtest i annan provtagning?

Problemdiskussion: Vikten av samverkan

”Kvinna 65+ fick sitt hivbesked våren 2017. Det var en sen diagnos då hon varit runt länge inom vården innan de tänkt på att ta ett hivtest. Idag har hon bra kontakt med sin infektionsklinik och är följsam till behandlingen och har låga virusnivåer. I övrigt har hon pacemaker, men mår bra i sin hiv.

Efter sommaren 2018 blev hon inlagd för en rutinoperation gällande gallsten. Komplikationer tillstötte då gallgångar punkterades. Det blev ambulansflyg till ett större sjukhus på annan ort och i ett annat landsting. Här gällde eget ansvar för egna (medhavda) mediciner, i det här fallet mediciner för hiv. Då det var en rutinoperation som skulle klaras över dagen hade hon inte sina hivmediciner med sig. I det tillstånd hon befann sig hade hon inga möjligheter att ens tänka på mediciner då hon svävade mellan liv och död. Konsekvensen blev att hivmedicineringen sattes ut och avbröts under en längre tid. Till slut bad hon närstående att kontakta hennes infektionsläkare. Denna tog sedan kontakt med sjukhuset för att bistå henne vad gäller hivmedicinering. Redan då hade hennes virusnivåer ökat dramatiskt på bekostnad av immunförsvaret.

Då hon låg på annan avdelning än infektion brast det i kunskap om hur viktig medicinerna är för personer som lever med hiv. Avbrott i medicinering skadar kroppen, riskerar att utveckla resistens samt att sprida hiv vidare. Sammantaget förödande för individen.”

• Vad tror ni gick fel i denna situation?
• Hur kan man arbeta för att undvika situationer som denna?
• Vilket egenansvar är rimligt i situationer där patienten är sjuk i annat?

• Öka hivmedvetenheten för bättre bemötande – Uppdatera kunskap och arbeta aktivt med värdegrund
• Följ basala hygienrutiner – Extra åtgärder upplevs diskriminerande!
• Förstå betydelsen av effektiv medicinsk behandling som hindrar hivviruset från att utvecklas i kroppen.
  • behandlingen håller virusnivåerna nere på en mycket låg, oftast omätbar nivå
  • med omätbara virusnivåer är risken för att överföra hiv till någon annan obefintlig
  • förstå vikten av att inte sätta ut hivmedicin och viss kännedom om hur de interagerar med andra läkemedel
  • att leva med hiv är att leva med en kronisk infektion och livslång medicinering
• Förstå vikten av att hiv upptäcks tidigt, så att medicinsk behandling kan påbörjas tidigt. Kunskap om indikatorsjukdomar för ökad testning.
  • för att minska virusets påverkan på kroppen
  • för att minska risken att överföra viruset till någon annan

• Hiv diskriminerar inte – alla kan få hiv
• Testa frikostigt – undvik sena diagnoser
• Omätbart = Oöverförbart – smittfri hiv