Hiv och åldrandeprocessens påverkan är ett relativt nytt forskningsområde. Det finns pågående forskning kring hiv och åldrande, men fortfarande är orsak och verkan inte helt fastställt. Det råder osäkerhet kring varför äldre personer med hiv löper högre risk för samsjuklighet än övriga populationen. Åldrande, hivvirus, livsstilsfaktorer och medicinering är alla faktorer som påverkar och då orsakssammanhang inte är fastställda bör samtliga områden adresseras.
Aktuell forskning visar att åldersrelaterade sjukdomar utvecklas tidigare bland personer som lever med hiv. Personer med hiv riskerar i högre utsträckning att få åldersrelaterade sjukdomar, som njursjukdom, hjärtkärlsjukdom, olika cancerformer, diabetes, osteoporos (benskörhet) eller depression. De riskerar också att få det tidigare än personer som inte lever med hiv. Livsstilsfaktorer i kombination med den låggradiga kroniska inflammationen är en möjlig förklaring. Därför är det ett starkt önskemål att erbjudas screening tidigare. Screeningprogram för äldre med hiv kan exempelvis omfatta cancer, hjärt/kärl, benskörhet, depression och njurfunktion.
Det framkommer tydligt i Äldreprojektet att ålder bara är en siffra. Istället är skörhet (frailty) betydelsefull faktor framför kronologisk ålder. En åldrande patient med hiv har ofta flera diagnoser, står på många mediciner och har andra samtidiga hälsoproblem. Många gånger går tid under vårdbesöket till att förklara och undervisa om hiv och behandlingens effekter. När ny medicin ordineras blir patienten ofta instruerad att undersöka med sin infektionsläkare om den går att kombinera med hivläkemedel och hur de interagerar. Ansvaret ligger då på patienten, vilket oroar med stigande ålder. Vad är rimligt egenansvar för äldre som lever med hiv? Avgörande är samverkan mellan professioner för att patienten ska få bäst vård. En övergripande ansvarig i vårdkontakterna är något våra projektdeltagare sett som önskvärt för ett gott åldrande.